Saknar mig själv
Jag skulle inte gnälla mer. Men de senaste dagarna har bara varit piss. Jag saknar mig själv. Så nu tänker jag skriva ner en lista på vad jag ser fram emot när detta är över.
🌸 Bli rörlig igen, kunna böja mig ner på knä, vända mig i sängen, ta mig upp osv utan att det känns som ett jäkla maraton.
🌸 Sitta på golvet o busa med Loke, krypa, springa, hoppa o dansa.
🌸 Att saker känns lättare igen. Att allting inte är jobbigt utan enkelt. Som att laga mat, plocka disk, gå ut o hämta posten.
🌸 Städa, jag ska städa hela huset när detta är över. Komma ifatt den enorma tvätthögen. Göra allt rent o fräscht igen.
🌸 Ta en lång varm dusch. Också för att det blir lättare att nå överallt o kunna ta sig in o ur duschen smidigt, orka raka mina ben, smörja mig med en go salva.
🌸 Tända ljus o göra lite höstmysigt här hemma. Inget jag orkar göra nu.
🌸 Sminka mig. Visst det kan jag göra nu men ingen ork o ingen livsglädje till o göra det.
🌸 Ta en lång promenad!
🌸 Fika med mina vänner
🌸 Köra lång sträcka med bilen utan att känna att jag kollapsar o somnar när som helst.
🌸 Äta brieost, dricka vin, ta en kall öl.
🌸 Laga en god maträtt
🌸 Gå till lekparken med Loke
🌸 Gosa med mina barn ❤️
🌸 Kunna byta bajsblöja utan att det känns som ett maratonlopp
🌸 Vara vaken en hel dag o kunna njuta av dagen
🌸 Kunna klä på mig på ett smidigt sätt utan att det också känns som ett maratonlopp.
🌸 Kunna ligga normalt i soffan, riktigt krypa ihop mig med en filt utan o ha ont nånstans eller att allt på min kropp bara är i vägen
🌸 Inga fler besök till Växjö på ett tag (blivit en del till förlossningen nu)
🌸 Kunna göra saker utan att behöva be om hjälp
Jag har mycket o se fram emot. Halloween, mina höstpromenader med bra podd i lurarna, få gå ut med våran fina syskonvagn, få sova med en varm liten bebis hos mig, få värme o gos från både Loke o bebis, mysmorgnar, öppna förskolan, fikaträffar med kompisar, känna mig vacker igen, känna mig fräsch, julen, första snön, ja allt egentligen..
Dessa veckor som är kvar är egentligen bara en fis i rymden i jämförelse med allt som jag ser fram emot. Tänk att det ändå är de här småsakerna som betyder mest. Att kunna ta sig igenom vardagen utan hinder för kroppen.
Känner en liten strimma hopp i hjärtat igen. Ville bara lägga mig o gråta en stund men nu känns det lite bättre efter den här listan.
En dag i taget..