Att ha diabetes o va gravid

Varit en bra dag. Varit i växjö på lasarettet. Känner mig alltid som en stjärnelev när jag går till diabetessjuksköterskan där. Mina värden har alltid varit kaotiska innan. Men nu ligger de perfekt. Och vi pratar kanske en halvtimme. Men vi kommer oftast fram till att jag har läget under kontroll :) Mitt Hba1c låg på 46% förra gången nu ligger den på 44%. Så jag har ingenting o oroa mig för än så länge. Graviditeten kan ju ta mkt stryk om man har svajjigt blodsocker o ibland kan man inte hjälpa att det är svajjigt heller. Det är hormornerna i kroppen som spökar för oss. Riskerna finns annars för gravida diabetiker att det kan ske små eller större missbildningar på hjärtat. Detta är dock inte vanligt o har bara en liten ökad procent för det. Vanliga gravida löper oxå en liten risk för missbildningar i hjärtat. Men vi diabetiker har lyxen o få extra ultraljud för det där de mäter o kollar extra noggrant på hjärtat.
En annan risk är att barnet kan bli för stort. Det beror på att man för höga blodsockervärden i en lång tid. Då blir bebisen stort o det påfrestar. Oftast får man då bli tidigare igångsatt eller få kejsarsnitt. Därför får vi extra ultraljud o ofta besök hos diabetessjuksköterskan o hos läkaren. Jag är i växjö var tredje vecka. O två gånger får jag ta ögonbottenfotografering då graviditeten kan påverka förändringar i ögonen oxå beroende på hur blodsockret ligger. Jag känner mig väldigt trygg med detta. Och jag älskar o gå på ultraljud ♡ Men det är klart att man blir orolig om blodsockret är för svajjigt en dag. Men hBa1c bevisar mig att jag inte alls behöver va orolig ännu :) Men allt såg fint ut. Blodtrycket var bra och jag hade inte gått upp så mkt i vikt som jag trodde. 6 kilo sen start. Hade förväntat mig mkt mer. Men kroppen har väl lagt om sig o lagt sig där det behövs som mest kanske :) 
Brukar oftast ragga med mig sällskap till växjö o idag fick jag med mig mamma. Blev en lunch ihop med syrran o sen shoppade jag loss på kläder på hm med mamma stående med armar i kors o skakar på huvet när jag plockar fram nåt svart ;) Så nu har jag lite goskläder o lurva i o mina älsklingskjolar som sitter skönt med leggings till. Har fyra såna kjolar i olika mönster nu. Tubkjolar. Älskar dem! O tror dem är perfekta nu när magen växer! :) Nu ska jag vila lite o ev äta om illamåendet tillåter det ;)
0 kommentarer

Min röv får se ut som den gör!

Tack för alla fina kommentarer o meddelande jag fått sen mitt förra inlägg. Vaknade imorse grinig o bitter. Gick på toa o kollade mig i spegeln o tänkte "japp fortfarande fet fortfarande gigantisk rumpa". Lägger mig i sängen igen o kollar mobilen o upptäcker det fina o stöttande o igenkännande ♡ Jag fick faktiskt tårar. Om det är hormoner eller inte spelar ingen roll. Ni gjorde min dag ♡ 
Nu ligger jag i mitt gryt som sambon kallar det för (min hörna i soffan) med huvudvärk. Stressen börjar lägga sig.
Men jag är fortfarande arg på media o folks förväntningar utifrån. Att det ska va så hårt o få va gravid. Låt mig va gravid ifred. Låt mig få va lycklig o njuta i min gravidbubbla istället för ni anar inte hur länge jag har längtat efter detta. Låt mig va trött illamående o äta glass när jag vill. Jag tar tag i vikten sen. Har jag lyckats gå ner tio kilo förra året så ska jag nog lyckas igen. Lchf är min livsstil o kommer alltid o vara men just nu funkar det inte med mitt illamående. 
Detta utseendefixerade samhälle är en bidragande faktor till min utbrändhet. Till att alltid känna mig fet ful o oduglig. Jag mådde bra när jag gick ner mina kilon o kände mig fin för första gången på länge. Nu faller kilona tillbaka igen fortare än nånsin. Man hör andra prata om andras vikt. Vad säger de om mig då tänker jag? Jag kunde inte umgås med snygga o smala människor för jag kände att jag inte passade in när jag var fet o ful. Och så min rumpa. Jag hade sån komplex över den o fortfarande. När jag gick ner i vikt försvann komplexet lite för rumpan blev mindre. Men som jag har fått kommentarer över min rumpa! Sen tonåren! Både bra o dåliga kommentarer men det är de dåliga man minns. Bredrövad. Lagårdsdörren. Blöjrumpan. Du vet om att du har en stor rumpa va? Jag ler o skämtar men skriker o drar i mitt hår inombords. Skuldkänslor. Mitt fel att rumpan är stor. Jag borde göra såna där squats som alla brudar pratar om o stoltserar med på tjejfesterna. Jag borde spendera mina 24 timmar om dygnet med rövövningar. O så äta mindre förstås. Men så äter jag för mkt. Ångesten tar över. Jag gråter o blir ledsen. Jag är misslyckad. Fortfarande sugen efter den där torra salladen. Jag skäms över o gå till gymmet. Skäms över o jogga. Ser min dallrande rumpa framför mig i de där tajta träningsbyxorna man måste ha. Man måste ju va snygg när man tränar. Så jag äter godis chips pizza o får mitt lilla ryckorus som sedan blir till ångest o skuldkänslor. Kanske var det just ångesten o skuldkänslorna som var bidragande till mitt ätande? 
Sen fann jag lchf som förändrade hela mitt liv. Att gå ner i vikt var en bonus för mig. Jag mådde bra o jag var ingen slav för kolhydtaterna! Men nu är jag där. I samma spår igen. Krängde i mig glass igår o godis. Ångesten kom som ett brev på posten. Gråten i halsen. Känner mig som en fånge i min kropp igen. O min röv är större än någonsin. För två månader lyssnade jag på gravidpodden om hur kroppen förändras under o efter graviditeten o det var bara hysteri om att man är snygg under graviditeten men man blir skitful sen. Ja snygh för att man får större pattar.. rumpan däremot blir stor som en lagårdsdörr för att bäckenet drar ut sig. O en kvinna gick upp över 100 kilo o satte sig överallt i kilo. O såg förjävlig ut efteråt oxå då hon beskrev sina pattar som två små skvalpande tepåsar o en balconettebh. Jag går helt förstörd till min sambo o säger min röv kommer bli ännu större!! O mina bröst kommer va tepåsar! Sambon kollar på mig som om jag vore galen. Jag börjar bli trött på detta utseendefixerande.. nä vet ni vad jag är vacker som fan! Jag gör nåt fantastiskt i min kropp. Jag skapar ett liv!! Jag har ett litet liv i min mage med ett hjärta som bankar!! För npn dag sen kände jag den för första gången o jag kände sån otrolig lycka. Det kändes som att den spelade trummor där inne. Min fantastiska underbara mirakel. För dig går jag upp över 100 kilo! Min röv får se ut som en lagårdsdörr! För jag har dig ♡♡♡
0 kommentarer

Snygggravid o fulgravid

Visste ni att det finns två ord som heter snygg-gravid och fulgravid? Jag vet.. jag har läst det i böcker.. o jag har hört det från mammor..
Snygggravid är man när man är smal o skitsnygg med endast en bula på magen. Ni ser dem varje dag. Antingen i stan eller i en tidning. 
Fulgravid är man om man sätter sig överallt. Man är inte bara tjock på magen utan röven låren ja överallt.
Så vem i helvete är så jävla dum i huvet o ytlig o kommit på dessa fucking jävla skitord?! För den jäveln har förstört min sömn o gett mig en fruktansvärd ångest! Den jäveln som kom på dessa ord måste vara ondskan själv som säkert fått många blivande mammor sömnlösa med gråten i halsen!! Jag vill personligen gå o yxmörda denna häxa som kommit på dessa ord, slita ut tarmarna o mosa levern på denna fruktansvärda människa! Måtte du brinna i helvetet ditt satans påfund! Jag hatar dig o du står högst upp i min hatarlista! 
Man ska inte behöva ha ångest o oroa sig för allt annat som gravid, ja alltså sånt som är vettigt o oroa sig för för att man sakteligen håller på o bli mamma o oroar sig över sitt barn o hoppas den mår väl där inne. Men nej!!! Nej nej nej!! Vi ska ha ångest över att vi blir feta oxå!! Duktiga gravida går till gymmet varje gång o gör knipövningar på pilatesbollen medans jag ligger i soffan o vill inte röra mig för då spyr jag. Men glass går bra o äta. O vitt bröd. O yoggi. Det går hur fint som helst o äta. O mitt blodsocker är rena rama drömmen just nu. Jag måste nästan äta kolhydrater för att blodsockret ska ligga perfekt istället för lågt. Men vad får jag för det?! Jo en stor fet röv, gigantiska lår o man kan tro att jag snart ska föda ur röven!! O ja dessutom blir jag kallad fulgravid oxå av tidningar o böcker!! Jag mådde skitdåligt när jag skulle gå o lägga mig. O här ligger jag nu i soffan klockan tjugo i två på natten o har ångest. Kunde inte andas innan. Frågade sambon om fönstret verkligen var öppet. Fick ingen luft. Nu vet jag att jag har en till ångestförknippande grej o det är maten. Men det kan jag blogga om en annan gång. 
Så jag är fulgravid. Jag känner mig som en misshandlare. Jag misshandlar mig själv min kropp o mitt barn. För jag äter skit. För första gången kunde jag placera min ångest. Med hjälp av en bok. Jag har skuldkänslor. Dessa förbannade skuldkänslor. Men de finns där. Jag skyller oxå på samhället. Samhällets krav på att man ska va perfekt o fin även när man är gravid. Jag tror att jag kommer gömma mig under hela min graviditet.. o godiset som jag köpte ikväll ska jag slänga i soporna. Punkt! 
2 kommentarer