Onsdag!

Onsdag idag! Tre onsdagar kvar!


Igår var jag helt förstörd. Har fått vila mkt för får förvärkar så fort jag rör på mig så fått order om att inte lyfta eller göra nåt ansträngande på några dagar. O det känns så hemskt o inte kunna lyfta Loke o kunna ta hand om honom. Saknar han nåt fruktansvärt nu även om jag träffar han varje dag så är det inte samma sak. Jag vill va med honom, leka med han, lyfta upp han o krama han.

Visst jag kan inte lyfta efter kejsarsnitt heller men jag kan sitta på golvet med han o leka o jag kan böja mig ner o jag kan hålla om Loke på ett annat sätt än vad jag kan nu när magen är i vägen o gör ont. 

Så inatt låg jag bara o grävde ner mig o tyckte synd om mig själv. Tills jag kl 5 på morgonen började tänka "nej Anki nu får du ge dig!". Jag började då istället att tänka på nåt som jag verkligen älskar. Och det är julen. Jag började fantisera om julaftonsmorgon. Om snökylan. Om vitt snötäcke på marken. Sitta på golvet med ungarna o öppna paket. Ljus i fönstrena. Julgran. Mysig frukost. O sen lek ute i snön. Varm choklad. Åka pulka. O fira med familjen. Ja allt det där jag älskar. O då började lugna mig o känna mig bättre igen.

Tänkte även på vad jag skulle säga om nån av mina kompisar skulle känna så som jag gör nu. Jag hade sagt "våga ta emot hjälp o ta hand om dig o tiden har fått fort när du väl är framme i mål". Så jag vågar be om hjälp.

Imorse var svärmor/farmor här o hjälpte mig med Loke o få han till dagis o hon hämtar honom sen oxå. Även mamma har varit här o hjälpt mig med nattningen med Loke. Så tacksam för o ha en familj som ställer upp ❤️

Men det gör så ont i hjärtat att inte kunna göra dessa saker själv. Det är ju min uppgift som mamma o ta hand om Loke o pyssla om han. Försökte ändå ge mig på o byta bajsblöja på han i soffan, han fick klättra upp o lägga sig på en handduk. Men det gjorde ont ändå. 

Jag får helt enkelt fokusera mig på o ta hand om bebisen i magen nu. Loke har så många omkring som älskar honom o hjälper han. Han har det bra ❤️


0 kommentarer