Ett argt inlägg o ett positivt inlägg

Jag har både ett argt och ett positivt inlägg o skriva. Så vilket ska jag börja med? Det arga? Så jag kan bli av med den energin o hoppas på positiv feedback från er läsare vilket jag har fått innan o jag är så tacksam för det 🙏


Så okej, här kommer det arga inlägget. Ska bara komma på en rubrik..

Bara nackdelar med att ha barn, speciellt med två år eller mindre åldersskillnad!

Det är vad jag får höra o läsa helatiden. Jag tror jag bara hört en positiv kommentar att det kommer skilja 23 månader mellan Loke o denna bebisen. Resten har bara varit negativt.. 

🍼 Ni kommer inte hinna ett skit

🍼 Semestern är ett helvete med två små barn

🍼 Ni kommer inte kunna göra någonting, åka o bada tex med två små ska tydligt va asjobbigt, bättre o stanna hemma

🍼 Det kommer o tära på förhållandet.

Det roliga är att jag fick höra o läsa liknande kommentar när jag väntade Loke oxå. Vi skulle inte hinna med någonting. Jag förväntade mig att jag o Benny skulle va helt knäckta o förstörda. O nu är jag lika skrämd igen av dessa kommentarer. 

Jag o Benny är dock inte knäckta alls. Vissa dagar. Men inte alla dagar i veckan. O vi hinner mycket. Men just nu blir det inte så mkt gjort pga min graviditet.

Jag vet att vi kommer få dubbelt upp med allt. Med o byta blöja, nattningar o göra mat. Jag har inte förväntat mig nåt annat. O det är det jag ska hinna med. Jag ska hinna med o ta hand om mina barn o även mig själv o sambon ibland. Men jag vill kunna ha en rolig semester ihop med familjen, kunna åka o bada o leka på buslandet, gå på zoo o tivoli. Men det funkar inte eller?

Blir så jävla trött på detta!! Så ni läsare som har barn med två år eller mindre skillnad på era barn, snälla ge mig en massa positiva kommentarer om hur det är innan jag blir galen!!!

Nu kommer mitt positiva inlägg:

Förlossningsplanen

På morgonen var jag o min sambo o besökte auroramottagningen för o gå igenom min förlossningsplan o besöka ett förlossningsrum. Och jag känner mig jättetrygg nu. 

Så här ser min plan ut:

1. Jag ska få en ryggmärgsbedövning direkt. 

2. Jag kommer att få komma in lite tidigare om värkarna kommer igång.

3. Personalen ska informera mig o sambon tydligt hur det går, om det går framåt, hur öppen jag är osv. 

4. De ska lyssna på min sambo, han är mitt språkrör o han känner mig bäst. 

5. Jag får avbryta när jag vill o göra ett kejsarsnitt.

6. Jag är rädd för att bli igångsatt. Viktigt att även följa min förlossningsplan då också.

7. Är min förlossning utdragen så avbryts förlossningen.

De kan inte gå emot den här planen. De på aurora skriver en o min överläkare skriver en. Det står i min journal. Och jag kommer även få papper hemskickade till mig om detta också som jag kan ha med mig till förlossningen. 

Vi gick även igenom förlossning lite till idag. Vi diskuterade om ryggmärgsbedövningen som sattes om två ggr men som aldrig fungerade. De sa att detta är optimal otur o att man oftast kan spela kort o fungera rätt så normalt när man får den. Det Fick aldrig jag. Så kan ni tänka er att jag födde under 24 timmar utan smärtlindring.. förutom syrgasen o en vetevärmekudde. Där fick jag ännu ett kvitto på att min förlossning var traumatisk o smärtsam. Ibland har jag undrat om det är jag som överreagerar min förlossning när jag får kommentarer som "det får du räkna med" eller "det gör faktiskt ont o föda barn". 

När jag tittar på en unge i minuten för "fobiträna" mig lite så tycker jag det ser ut som en baggis o föda barn. Sen förfinar de säkert programmet absolut. Men de där krystvärkarna o hur de agerar o låter är ingenting i jämförelse med hur jag lät o rörde mig o skrek på hjälp o ville dö. 

Sedan gick vi till förlossningsrummet. Och det gick bättre än jag förväntat mig. Rummet var väldigt stillsamt o lugnt. O väldigt stort. Jag mindes det som mkt mindre o mer kaosartat. Jag minns inte att vi hade utsikt i fönstrena. Det enda jag minns är sängen. O pilatesbollen. O toaletten där jag upptäckte att vattnet var grönt. Det är allt jag minns. 

Sedan fick vi även titta där man får bada vilket jag aldrig fick men det såg jättemysigt ut där inne. Vi fick även se en typ säng där barnet hamnar efter ett kejsarsnitt med värme handdukar o grejer. Där Loke antagligen fick ligga efteråt.

Vi fick även titta in på bb o familjebb.

Barnmorskan från aurora följde oss med hissen ut mot entrén sen. Berättade för oss att om hon jobbar den dagen det sker, då kommer hon få va hos mig. Annars kommer hon tittar till mig så fort hon jobbar. Vilket känns jättetrygg i ha ett ansikte man känner igen. O som vet lite om hur jag är. Hon kramade om oss o önskade oss lycka till. 

Så allt känns så bra nu. Bebisen får komma när den vill nu. Det är helt okej 😊 


Angående mitt arga inlägg så vet jag att jag o Benny kommer o fixa det här galant. Vi brukar kall oss själva ett team o det är previs vad vi är. Vi hjälps åt med allt. När Loke var nyfödd så hjälptes vi verkligen åt med allt. Det var helt jämnfördelat. O så kommer det även bli nu. ❤️




1 kommentar
Monika

Det skiljer 17 månader mellan Abbe och Julia. Klart att det var tufft i början, men det var precis lika tufft i början när Abbe kom. När man väl börjar få in lite rutiner så går dagarna bra.
Vi ångrar inte en sekund att det blev pseudotvillingar för vår del, aldrig gjort och kommer aldrig göra.
Vi hinner med mycket trots två små och vi har verkligen kunnat åka på semester med allt där till.