Onsdag!
Ännu en bra dag har fått förbi. Och ja det är ju onsdag. O onsdagar är bra dagar! För nu går vi över till v 33! Sju onsdagar kvar! 💃🕺 Det firades med klippning o plockning av ögonbryn. Det behövdes.
Har även tittat på bebisen idag o hen mår bra. Än så länge normalstor. Får bra med mat. Bra med fostervatten o vänt sig på rätt håll.
Igår var vi o pratade med aurora. Jag hade förberett mig lite grann med en stridsyxan i handen. Men det var bland det värsta o det bästa jag har gjort o gå o prata med dem.
Jag trodde verkligen att jag hade bearbetat min förra förlossning men när hon bad mig o berätta om den så bröt jag ihop totalt. Jag bara grät o grät. Hörde mina skrik i huvudet. Kände ångesten o rädslan.
Jag har ändå gått igenom detta med två läkare sen innan men det krävdes en barnmorska till o förklara för mig o hur händelseförloppet gick till. Innan har jag bara hört medicinska termer om det som hände. Men hon förklarade det på ett så bra sätt så jag äntligen fick en klarhet i det hela o det är inte lika suddigt längre.
Vi kom även fram till att det var inte smärtan jag var rädd för utan tilliten. Jag har ingen tillit alls till förlossningsvården sen förra gången då jag bara kände mig nonchalerad o att ingen lyssnade på mig.
Vi kom även fram till att vi ska ses en gång till o då ska hon o sambon följa med mig till ett förlossningsrum. Vilket jag först vägrade. Men oavsett om det blir kejsarsnitt eller inte så kommer jag ändå hamna på ett förlossningsrum innan o efter o det kan bli jobbiga upplevelser för mig. Så då är det bättre att jag möter den rädslan nu än senare.
Hon var väldigt mån om att jag ska få en så bra upplevelse som möjligt denna gången o det fanns många olika alternativ. Tex att låta värkarna komma igång o sen får jag själv säga stopp om jag vill avbryta o göra kejsarsnitt. Vilket hade egentligen varit det mest optimala för det är bra för barnet om värkarna kommer igång o känner att det är dags.
Men som sagt. Tilliten finns inte där alls. O jag vet inte hur jag ska kunna bygga upp den. O jag får panik bara jag tänker på vattnet som går o värkarna o allt det..
Så jag har bestämt mig för ett planerat kejsarsnitt o så kommer bli. Det är möjligt att överläkaren kommer att fortsätta övertyga mig till en planerad förlossning men det alternativet finns inte för mig.
Jag vill ha en bra upplevelse denna gången. Speciellt när det är sista graviditeten. Jag vill ha tio personal runt om mig som pratar med mig o får mig att känna mig trygg. Tio personal som bara har uppmärksamhet på mig. O inte tio olika personal som springer fram o tillbaka till olika patienter.
Jag vet att jag kommer må piss efteråt. Men jag vet hur det känns då jag gjorde akut kejsarsnitt förra gången. O jag känner mig trygg i det. Jag kommer troligen spy mkt o ha svårt o komma igång o röra på mig o få igång magen. Men det kan jag ta. Jag tar hellre det än 24 timmars tortyr med personal som springer ut o in.
O nu när jag har bestämt mig så känner jag mig jättetrygg. Jag är inte orolig längre. O det känns bra ❤️
