khaleesis.blogg.se

Det värsta är att jag eventuellt kommer att få göra en förlossning ändå. Om barnet är för stort tidigt vill läkaren sätta igång mig o jag får ska försöka föda normalt för ett stort barn mår bäst av det. (För er som inte vet så finns det risk att barnet är stort när man är diabetiker, det ska inte va nån fara så länge blodsockret ligger bra, men den kan bli stor ändå). Än så länge är min bebis normalstor. O fortsätter den med det så får jag ett planerat kejsarsnitt.

Jag har sagt att blir jag igångsatt så vill jag ha epiduralbedövning direkt o när jag säger stopp o vill ha kejsarsnitt så ska jag ha det.

Men så är det tilliten så sätter käppar i hjulet. Och rädslan.. och ångesten..

Ja det kan låta som en baggis. Men tänk om nån skulle säga till dig att nåt traumatiskt du har gått igenom i ditt liv som du får panikångest av o är livrädd för, o de säger till dig "men om du står ut med i några timmar bara?". Så enkelt är det inte..

O nu till det jobbiga. När jag hörde med andra diabetiker på en Facebooksida på nätet o kollade på 1177 så rekommenderas det kejsarsnitt om barnen är stora för barnen blir fort svaga under en förlossning.

Så återigen sätts käppar i hjulet. Vem ska jag lita på. Måste jag verkligen göra det här? Hur stora är riskerna?

Ska få tid till en barnläkare som ska förklara riskerna mer för mig. Och jag ska kontakta diabetesläkaren vad hon vet om kejsarsnitt för diabetiker. 

Ju mer information jag har desto tryggare blir jag i mitt beslut.

Samtalet med överläkaren avslutades med en rejäl panikångest.. o nu vet jag inte vad jag vill längre.

Jag längtar tills allt detta är över. O att jag sitter med mina två små gullungar o allt har löst sig. För allt löser sig.