Borstar tovorna.
Sitter i soffan. Borstat igenom min ångest. Tovorna som jag inte orkat ta tag i. Sambon kommer med kaffe till mig. Supernatural är igång på viaplay.
Denna dag började bra, blev mindre bra o sen bra igen. Sambon åkte o tränade. Loke hämtade sin skor o säger "skoooo", jag klär på han o vi går ut. Han hämtar sin gröna hink o fyller den med lite sten sen tar han min hand o drar med mig till lekparken lite längre bort. Där klättrar han, skyfflar lite sand o gungar så det kittlas o han kiknar av skratt. Underbart.
Sen vilar vi. O jag vaknar helt utmattad. Gråter. Orkar inte. Spyr slem. Vill bara att dessa 65 dagarna ska gå snabbt. Jag är så glad att jag orkade med förmiddagen med Loke. Men åh jag hade viljat springa o busa med han, gunga själv lika högt, sätta mig på huk o gräva sand o bygga sandkakor. Men jag kan inte. Jag orkar inte. Så jag gråter. Helt uttömd på energi.
Jag tar en lång dusch. Intalar mig själv att nu måste jag rycka upp mig. Jag gör upp en plan i mitt huvud. Varje onsdag när det går över till en ny vecka så ska vi fira. Fira med kaka, alkoholfri bubbel, en bra film j vad som helst. Men det ska firas. O jg ska till frisören o fräscha upp mig lite. O försöka sysselsätta mig så gott det går om dagarna så tiden går fortare.
På kvällen åt vi ute på Ljungbydagarna, njöt av kvällsluften o lyssnade lite på blåsorkestern. Loke hann inte äta. Han hade fullt upp med o titta på allt folk istället. O applådera till musiken. Han smaskade i sig salta kex o macka när vi kom hem o somnade gott.
Nu är mina tovor borstade.. imorgon ska jag boka tid till frisören. Vi ska ordna en biodejt jag o sambon. O jag ska sluta räkna dagarna.
För det är ju bara 9 onsdagar kvar o fira. Kanske färre.
