khaleesis.blogg.se

All oro inför knölen i bröstet. Och mitt sår jag fick på benet. Fått ränna fram o tillbaka till vårdcentralen. Känt mig hängig. Inte orkat nånting. Haft ångest över vikten. Över att jag inte orkat gå ut o promenera. Inte orkat städa. Eller tvätta. 

Oroat mig på nätterna över knölen. Stor o hård klump i bröstet som vägrar försvinna. 

Oro inför o få en nål instucken i bröstet. Oro för smärtan. Ligger o blundar hårt medan de sticker om o om igen i bröstet för o få ut så mkt som möjligt ur mjölkcystan. Känner ingen smärta. Men obehag.

Smärtan när de sticker en kniv i mitt sår för o få ut allt var. Svider. En böld som inte skulle vara där. En slags finne. Oro ifall det har sammanhang med bröstet.

Oro över att jag har cancer överallt.

Sen kommer jag tillbaka till mig gamla jag. Allt är mitt fel. Allt jag gör är fel. Jag är värdelös. Jag kan ingenting. 

När jag väl fått lite självförtroende. Då raserar allting. Som ett torn av klossar. Sakta bygger jag upp tornet igen.

Allt är inte perfekt. Jag vill gärna det. Jag vill gärna att allt ska va perfekt. Livet fungerar inte så.

Måste andas. Måste slappna av. Måste gråta.