Dopspektakel
Jag kramar om Loke medan kantorn spelar det gåtfulla folket på kyrkorgel. Jag sitter på bänken ihop med resten av gänget som var framme i kyrkan för o döpa honom. Loke är mest nyfiken o ligger med huvudet på min axel o kikar på gästerna som satt bakom oss. Min systerson sitter i jämte o ler mot loke o klappar han försiktigt på huvudet. Jag kramar om mitt varma lilla knyte o tänker "nu är vi här, jag trodde aldrig det, att vi skulle vara här, att du skulle vara här".
Men det finns en baksida av allt kalasande o stressen över o fixa o ordna med allting. Diabetesen. Den har varit kaos hela helgen. Fått springa in på toa o i köket o smyga in en massa insulin. Men ingenting hjälper. Det går i berg o dalbana. Inatt har jag kämpat som en idiot för o få ner det. O nu är det äntligen på normalnivå. Och jag ligger helt utslagen i soffan med huvudvärk o en känning som jag egentligen inte har då kroppen har vant sig vid mina skyhöga värden. Så nu får jag härda mig igenom tills jag känner mig normal igen. Huvudsaken är att blodsockret är normalt igen.
Lille Loketoke skötte sig jättebra i kyrkan för är det nåt som han älskar så är det o va i centrum. Så när prästen höll honom så glodde han storögt på gästerna o trivdes som bara den. Typ som att han tänkte "men tjena är ni här!! Kolla på miiiiig o hör ni vad prästen säger lyssna noooga".
Tack alla som kom på dopet det betyder jättemkt för oss ♡