Det här med babyaktiviteterna
Kan jag verkligen strunta i babymassagen? Jag måste ju gå? Har man väl anmält sig så måste man ju gå?
Ältade jag om igår inför både mamma o sambon. Det här är sånt som jag ältade förr oxå. Jag fick dåligt samvete så fort jag missade en aktivitet ett möte eller nåt annat. Ältade det i mitt huvud. Anklagade mig själv. Jag är slarvig. Jag "skolkar". Jag är dum i huvet. Varenda gång.
Men vänta lite nu... nu tar vi några steg tillbaka.
1. Tycker Loke om babymassage? Nej. Han tycker det är skittråkigt o vill bara komma upp o tjabba o glo på allt o alla annars blir han förbannad.
2. Tycker jag det är kul o gå på babymassagen? Nej, det ger varken mig eller Loke någonting. Jag går bara runt o roar Loke medans de andra knådar sina bebisar.
Så varför ska jag då gå dit? Och varför ska jag ha dåligt samvete? Jo men vad säger de andra när jag inte dyker upp? Att jag är en skolkare. Nä sluta.
Jag tog mig till sans iaf o tänker testa himlakul o babysim istället. Loke gillar fläkt o fart. Roliga saker o titta på, glad musik o tjohej. Han är mingelkille. Som ska glo o tjabba med allt. (Fått ifrån sin far misstänker jag).
Stresskäken uppenbarar sig. Nu ska jag ta mig ett bad med tända ljus, badskum o bikarbonat 😊