khaleesis.blogg.se

Nu ligger jag i mitt gryt som sambon kallar det för (min hörna i soffan) med huvudvärk. Stressen börjar lägga sig.

Men jag är fortfarande arg på media o folks förväntningar utifrån. Att det ska va så hårt o få va gravid. Låt mig va gravid ifred. Låt mig få va lycklig o njuta i min gravidbubbla istället för ni anar inte hur länge jag har längtat efter detta. Låt mig va trött illamående o äta glass när jag vill. Jag tar tag i vikten sen. Har jag lyckats gå ner tio kilo förra året så ska jag nog lyckas igen. Lchf är min livsstil o kommer alltid o vara men just nu funkar det inte med mitt illamående. 

Detta utseendefixerade samhälle är en bidragande faktor till min utbrändhet. Till att alltid känna mig fet ful o oduglig. Jag mådde bra när jag gick ner mina kilon o kände mig fin för första gången på länge. Nu faller kilona tillbaka igen fortare än nånsin. Man hör andra prata om andras vikt. Vad säger de om mig då tänker jag? Jag kunde inte umgås med snygga o smala människor för jag kände att jag inte passade in när jag var fet o ful. Och så min rumpa. Jag hade sån komplex över den o fortfarande. När jag gick ner i vikt försvann komplexet lite för rumpan blev mindre. Men som jag har fått kommentarer över min rumpa! Sen tonåren! Både bra o dåliga kommentarer men det är de dåliga man minns. Bredrövad. Lagårdsdörren. Blöjrumpan. Du vet om att du har en stor rumpa va? Jag ler o skämtar men skriker o drar i mitt hår inombords. Skuldkänslor. Mitt fel att rumpan är stor. Jag borde göra såna där squats som alla brudar pratar om o stoltserar med på tjejfesterna. Jag borde spendera mina 24 timmar om dygnet med rövövningar. O så äta mindre förstås. Men så äter jag för mkt. Ångesten tar över. Jag gråter o blir ledsen. Jag är misslyckad. Fortfarande sugen efter den där torra salladen. Jag skäms över o gå till gymmet. Skäms över o jogga. Ser min dallrande rumpa framför mig i de där tajta träningsbyxorna man måste ha. Man måste ju va snygg när man tränar. Så jag äter godis chips pizza o får mitt lilla ryckorus som sedan blir till ångest o skuldkänslor. Kanske var det just ångesten o skuldkänslorna som var bidragande till mitt ätande? 

Sen fann jag lchf som förändrade hela mitt liv. Att gå ner i vikt var en bonus för mig. Jag mådde bra o jag var ingen slav för kolhydtaterna! Men nu är jag där. I samma spår igen. Krängde i mig glass igår o godis. Ångesten kom som ett brev på posten. Gråten i halsen. Känner mig som en fånge i min kropp igen. O min röv är större än någonsin. För två månader lyssnade jag på gravidpodden om hur kroppen förändras under o efter graviditeten o det var bara hysteri om att man är snygg under graviditeten men man blir skitful sen. Ja snygh för att man får större pattar.. rumpan däremot blir stor som en lagårdsdörr för att bäckenet drar ut sig. O en kvinna gick upp över 100 kilo o satte sig överallt i kilo. O såg förjävlig ut efteråt oxå då hon beskrev sina pattar som två små skvalpande tepåsar o en balconettebh. Jag går helt förstörd till min sambo o säger min röv kommer bli ännu större!! O mina bröst kommer va tepåsar! Sambon kollar på mig som om jag vore galen. Jag börjar bli trött på detta utseendefixerande.. nä vet ni vad jag är vacker som fan! Jag gör nåt fantastiskt i min kropp. Jag skapar ett liv!! Jag har ett litet liv i min mage med ett hjärta som bankar!! För npn dag sen kände jag den för första gången o jag kände sån otrolig lycka. Det kändes som att den spelade trummor där inne. Min fantastiska underbara mirakel. För dig går jag upp över 100 kilo! Min röv får se ut som en lagårdsdörr! För jag har dig ♡♡♡