Småbarnslivet
☆ Vart fan tar alla nappar vägen?! De försvinner mystiskt. Spårlöst. Misstänker en mystisk portal i huset. Ja ni vet som i filmen thor. När tjejen letar efter honom o hittar en portal som hon hamnar i o hamnar i nåt mystiskt där hon får nåt rött skumt i sig som en mörkeralv vill ha för o bli den mäktigaste. Där hamnar Lokes nappar!
☆ Strumporna däremot. De hamnar inte i den mystiska portalen. De hamnar på golvet, i sängen, i soffan. Överallt. De har missuppfattat det här med den mystiska portalen.
☆ Sångerna man sjunger o som man bara kan lite grann av även om man har hört dem hundra tusentals gånger när man var liten. Och det låter illa när man sjunger. "Blinka lilla stjärna där hum hum blä blä så stor jag är!". (Alla kan blinka lilla stjärna, det var bara ett exempel).
☆ Vaggande, gungande o gumpandet! Tillslut är man så inkörd i det så man upptäcker sig själv sitta o vagga utan bebis i famnen eller vagga vagnen utan nån bebis i den.
☆ Zombietröttheten. När man går ner mitt i natten i ren rutin för o värma flaskan. När man öppnar mikron finns där ingen flaska o sambon matar han redan. 😫
☆ Man blir pedantisk med kläderna. (Kanske bara gäller mig). Tycker sambon inte alls kan matcha Lokes kläder. "Hur i helvete tänkte han nu?". Ja de måste ju matcha. Men jag låter det va där. Huvudsaken är att han har kläder på sig.
☆ "man ska passa på o sova när bebisen sover". Jag tänker så varje gång Loke sover men automatisk kommer tanken "nu kan jag passa på o läsa o spela tvspel eller ta tvätten" o sen är jag totalt slut redan klockan 20.00. 😒
Men det är härligt spännande o roligt. Jag älskar det 😊