Förnekelse

Bvc frågar mig om jag har svårt o prata om förlossningen. Nej nej absolut inte säger jag o biter ihop käkarna o inser själv hur jag ljuger för både bvc o mig själv. Förnekelsen. 

Det är så lätt o förneka sina problem. Lättare o fly än o möta dem. Men det bästa man kan göra för sig själv är o bemöta rädslan. För min del kan jag inte riktigt bemöta den än. Allting är fortfarande suddigt o jag minns bara några få bitar av pusslet. Jag hoppas min terapeut kan hjälpa mig med detta.

Har även bett om o få min journal utskriven under förlossningen. Får hem den om några månader vilket kan va lagom för då hinner jag smälta lite till.

Även förnekelsen finns där. Så vet jag inombords att jag måste bemöta den. Men med få steg. Sakta. Om man bemöter den för fort. Då blir det väl fel? Anser jag..

Undrar hur mkt man har förnekat i sitt liv o som ligger o gror i det undermedvetna. Undrar hur mkt omedveten energi den tar. 

Det som ligger i det förgånga o som man har förträngt. Är det nån mening o dra upp det igen? Hjälper det en o bli av med negativ energi? Blir man en friare människa om man gör det?

Så går mina tankegångar en lördag.

När sambon kommer hem blir det promenad med vagnen o familjemys. ♡
1 kommentar
Anonym

Ankomst du är inte ensam jag tyckte det var jätte jobbigt när jag fick nova och de bara tog henne ifrån mig då hon med var för tidig grät och var deppig ett bra tag och gjorde dom du ljög för mig själv .